Jeppe

Mobergs resa genom livet.

Vilhelm Moberg är en stor författare och förebild för många männsikor. Han har gett både mig och många många fler chansen att få en inblick i hur det egentligen var i Småland på hans tid. Nu har jag fått äran att skriva om honom.

Vilhelm Moberg

 Karl Artur Vilhelm Moberg, föddes den 20:e augusti 1898 i Moshultamåla. Han dog den 8:e augusti 1973 i Grisslehamn, 74 år gammal.

Han gifte sig 1923 med Margareta Törmqvist de bodde i Alvesta och de fick 4 döttrar och en son.

Hans debutroman Raskens och kom ut 1927. Moberg var också politiskt aktiv han var en stor talare med humor som lätt fick folk med sig. Han är känd för sitt skrivsätt och har alltid småländsk dialekt, bra naturbeskrivningar och bra bildspråk. 

Våran resa började direkt på morgonen, vi hann knappt hoppa av den ena bussen förrän vi hoppade på nästa.

Vårat första stopp var vid Åkerby vägskäl, där plockade vi upp våra lärare från Växjö, Lena, Maria och Sara. Britt-Marie, en gammal svenskalärare och författare som gick i pension förra året berättade om platsen. Det var vid Åkerby vägskäl som de utvandrade samlades de brukade åka ifrån det brukade vara runt 19 st som åkte därifrån. Sedan åkte man vidare till Karlshamn, det var därifrån som båten till Amerika gick. Det måste varit nervöst att stå där och vänta för de som skulle till Amerika visste ju ingenting om hur det var. Jag själv vet hur nervös jag är när jag åker till Leksand och där har jag ändå varit i sex år.

Korpamoen.

Efter det första stoppet åkte vi vidare till Korpamoen, som är den plats där Vilhelm Mobergs påhittade karaktärer i invadrarna/utvandrar serien Karl-Oskar och Kristina. Det är den bokserien som han är mest känd för. Serien som handlar om några personers resa från småland till Amerika. När vi stannat bussen var det dags för frukt. Vi fick lyssna på Pontus, Kasper och Simon som redovisade sin omgjorda text de jobbat med som handlade om just Korpamoen. Efter det gick vi runt och kollade på trädgården, vi gick in och kollade i en lada som var mycket liten i jämförelse med dagens stall. Efter rundturen på trädgården fick vi gå till själva huset där en guide berättade lite om Karl-Oskar och Kristina och hur de levde. Sedan fick vi gå in och kolla i huset det var 4 rum, de måste ha levt väldigt trångt för det var 6st i en familj 2vuxna och 4 barn och alla sov i samma rum. det är ganska konstigt mot hur man lever idag när alla har varsitt rum. Vilhelm Moberg har fått sin inspiration från det soldathus där hans pappa gick och tog ut sin lön Moberg gick tillsammans med sin far, de fick gå några mil tänk er en tioåring gå 2-3 mil idag.

Efter stoppet vid korpamoen fortsatte vid till Minnesstenen, Bjurbäcken och Påvemåla skola. Vi i 9b fick börja gå till skolan men pga att vi körde fel i början så han vi inte gå hela vägen, men det gjorde inte så mycket för det var ganska långt att gå. Man kan förstå att Moberg och de andra barnen som gick ca 2 km till skolan varje dag måste varit trötta när de kom fram till skolan och de måste kommit för sent rätt ofta också. man kan bara tänka sig och gå en kall vinterdag när det är -20 grader kallt och blåsigt, då kan det inte varit så kul att gå till skolan. När vi gått en bit så stannade vi och de som hade jobbat med en text om Mobergs skola fick redovisa. Efter det gick vi tillbaka till Minnesstenen och Bjurbäcken. Minnesstenen är den plats där Vilhelm Mobergs hus stod. Han hade sex syskon, men bara tre blev vuxna. 1907 flyttade familjen till mammans barndomshem. År 1924 rev de huset, men den dagen som stenen skulle sättas upp så ville inte ”Ville i Momåla komma”, ”Ville i Momåla”som han hade som smeknamn när han jobbade som journalist. Han har även jobbat som springpojke på glasbruket i bygden. Därefter gick vi till bjurbäcken som ligger ca 20m ifrån huset, det var vid bjurbäcken som Vilhelm Moberg och hans kompisar bytte serietidningar, böcker och umgicks med varandra. Det måste varit perfekt att ha en sådan inspirerande plats i sin barndom. Just den bäcken har han med i två av sina böcker, Din stund på jorden och Utvandrarna. Man kan ju även tänka sig skillnaden mot var det är idag, för att idag så sticker man ju hem till någon och spelar tv-spel men på den tiden var man ute och bytte serietidnigar.

Minnesstenen.

 
 Bjurbäcken.

Näst sista stoppet på vår resa var vid Skolhuset. Skolhuset som ska likna den skolan som Vilhelm Moberg gick i. Han gick i skola från våren 1906 till våren 1912, men han gick bara fyra månader om året. I skolan var han bråkig en gång ska Moberg gått upp på skoltaket och vägrade att gå ner. Han hade en enorm läshunger och gick till och med till gravstenar för att få läsa. Han skrev sin första novell när han var 13 år och kom på 18:e plats av 20 deltagare. Det var mycket interessant att gå därinne och jämföra med dagens skolor. I den här skolan som Moberg gick i var det bara ett klassrum, bänkarna satt fast i stolarna och läraren bodde i ett rum i skolbyggnaden, tänk om det skulle vara så idag att läraren bodde i skolan då skulle det få byggas jättemånga rum. Det var även en guide här som var en jättebra berättare och hon pratade mycket om vad . När guiden pratat klart så fick vi gå runt och kolla i klassrummet. Sedan var det dags för den efterlängtade lunchen det var pasta sallad med kyckling, den var mycket god.

Sista stoppet på resan var Pestkyrkogården. kyrkogården ligger en bit in i skogen. den användes till alla som dog i pesten i början av 1700-talet, det sägs att det ska ligga 70 personer begravda här. Anledningen till att de lade den i skogen var för att smittan inte skulle spridas. Man kan ju tänka sig hur illa det måste varit och se många nära och kära dö. Tänk bara om detta hade hänt i lilla Lenhovda nästan varje familj hade förlorat någon, det måste ha varit en enorm sorg under denna fruktansvärda tid.

Jag tycker att vandringen är ett bra sätt för oss nior att få inspiration. Det enda negativa är att det är lite synd att det inte finns så mycket kvar t.ex stenen det är ju bra att få se var någonstans huset låg, men det är ju inte så mycket att se en sten. Jag tycker att de framtida niorna få chansen att åka iväg på något sånt här.

Intervju

J: Vad tyckte du om resan?

Elias, Simon:Mycket bra och intressant, men för mycket bussresande och att vi körde fel gjorde att vi inte hann se skolan.

J:Vilken var den sämsta/bästa platsen?

Elias, Simon: Korpamoen, Minnesstenen.

J:Tycker ni att niorna ska få åka på sånt här och är det bra att göra det?

Simon,Elias:Ja, det är intressant och lärorikt.

J: Hade ni velat ha mer tid på er?

Elias, Simon: Ja en vecka till hade varit bra. Det blev lite för mycket med filanalysen och texterna.